Jag är väldigt luststyrd i mitt målande och kan fastna för att bara måla med en färg. Eller så blir det bara fårtavlor under några dagar eftersom jag tycker får är söta och roliga.
Ibland blir lusten så stark åt ett annat håll att den nästan tar över målandet. Åtminstone tillfälligt.
För några år sedan ingick det i en konstkurs att skulptera en byst efter en modell. Det var en helt ny upplevelse att få till kroppen från alla håll. Leran var ett roligt material att jobba i och jag fastnade, på alla sätt. Kort därpå gick jag därför ett års skulpturkurs på folkhögskola.
Sånt kan jag få för mig.
Begränsningar ger möjligheter
En annan sak som kännetecknar mitt målande är utmaningar. Jag trivs väldigt bra när jag inte får göra som jag vill. Som till exempel att jag måste måla med fel hand. Eller att det jag målar inte ska föreställa någonting. Eller att jag bara får använda en platt pensel. Eller att jag får måla tavlor med hjälp av allt i hela världen, men inte penslar.
Att ta bort valmöjligheter skapar möjligheter. Det är då mitt huvud går igång eftersom det får ett problem att lösa. Någonting att ta itu med. Det är ett kul sätt för mig att lära känna olika aspekter av målandet.
Under den senaste kursen fick vi i uppgift att sätta upp ett mål för veckan. Mitt mål blev utmaningen att måla långsammare. Ofta är jag ganska energisk när jag målar. Jag skvätter och dräller. Målar snabbt och väntar inte på att det ska torka innan jag kastar mig över det igen.
Just nu har jag och en kompis en gemensam utmaning. Vi ska måla ett antal bilder med olika färgspektrum, från monokromt till färgsprakande.
För att krångla till det ytterligare har jag bestämt mig för att klara utmaningen med endast tre av mina färgtuber.
Att få vara nybörjare och klanta sig
Jag älskar att gå konstkurser där det verkligen händer någonting med mig. En bra grund för att det ska hända är att jag måste lämna mitt hemtama akvarellmåleri. Det kan handla om att gå kurser för att lära mig andra medier, som att skulptera i lera eller att prova på akryl.
Anledningen till att utmana mig i målandet är såklart för att det är lekfullt och roligt. Jag får vara nybörjare igen och klanta mig. Bara experimentera och kladda runt.
Jag har inte jättemycket prestige, men även jag kan fastna i att något måste bli så himla bra. Därför är det skönt att bli nybörjare igen, för då har du inget annat alternativ än att släppa prestigen.
Jag har fått frågan om det inte är jobbigt att vara nybörjare.
Jo. Det är det. Trots att jag aldrig har provat något innan så kan jag mycket väl förvänta mig något av mig. Men jag brukar snabbt bli medveten om hur orealistiska förväntningarna är.
För några år sedan åkte jag exempelvis iväg på en privat drejningskurs. I bilen på väg dit såg jag framför mig hur jag skulle göra ett fågelbad till trädgården. Det jag kom hem med var en knölig, liten skål. (Som tack vare läraren fick en ursnygg och proffsig glasering.)
