Det som fortsätter att fascinera mig med att måla akvareller är allt det som händer på papperet utan att jag påverkar det. Därför brukar jag säga att vi är tre som målar: Det är papperet, färgerna och jag.
Såklart kan jag välja att styra det mesta. Men det är roligare att släppa in vattnet och pigmenten och låta dem vara medskapare. Sedan föser, vickar, drar och droppar jag och ser vad som händer.
Jag droppar i olika sorters färger och blandar dem direkt på papperet, eller så låter det vara så att färgerna kan blanda sig själva.
Eller så jag kan – på en yta där det redan finns färger – droppa i ytterligare lite vatten för att se vad det blir för effekter. Och sedan låta det torka igen.
Torkandet, ja. Det tar evigheter innan vattnet torkar.
Det jobbiga är hur många gånger du måste låta en tavla torka. Om du inte låter den torka kan du inte måla vidare. Eller, det är klart att du kan måla vidare, men risken är att du mest får en brun sörja istället för intressanta nyanser och djup.
Därför är det bra att ha flera målningar igång samtidigt. För då kan du rikta fokus på en ny tavla istället för den som håller på att torka.
Samtidigt gillar jag allt det där väntandet och samarbetet. Det är spännande. Att låta ytan få göra sin magi med färgerna och vattnet, för det är verkligen magi, så att jag får se vad det blir i slutänden.
Kanske borde jag tänka omelett-principen oftare. Att lägga dit ingredienserna och låta omeletten arbeta på egen hand. Och inte vara där och peta med stekspaden hela tiden, för då blir det bara ännu en äggröra.
Bra akvarellpapper är ett måste
Det är svårt att lära sig att måla akvarell. Mycket svårare än vad det kanske verkar.
Det gäller att använda tillräckligt mycket pigment och tillräckligt mycket vatten. Där är jag inte färdig på långa vägar. Ibland blir det för mycket vatten och allt rinner iväg. Och jag går definitivt i fällan att lägga dit mer färg, fast jag borde ha låtit det torka.
En sak jag har lärt mig är att det är ett måste att ha ett superbra papper att måla på. Skräppapper gör mig bara frustrerad.
Skruttigt akvarellpapper beter sig annorlunda. Det drar åt sig vattnet på fel sätt. Det blir buckligt så att färgen lägger sig i groparna och försvinner från topparna. Det flagnar – särskilt om du är lite hårdhänt och använder träklossar, tandborstar och annat roligt att måla med.
Bra akvarellpapper däremot, det tål mycket. Du kan gå loss med en hård nagelborste och skrubba och papperet håller formen ändå. Ibland är det just en skrubbning tavlan behöver. Kanske vill du få bort något, eller skapa en viss effekt. Om du då använder ett dåligt papper blir det hål direkt.
En annan anledning att satsa på ett bra papper är för att jag ska kunna använda tejp. Jag använder maskeringstejp för att behålla vissa områden på tavlan vita, eller för att få till en prydlig kant. Om jag då använder ett dåligt papper så flagnar det och följer med när jag tar bort tejpen.
Tyngre papper bra, men det är inte allt
När jag målar använder jag minst 300 grams-papper, vilket är en miniminivå för alla akvarellister. Som jämförelse är ett vanligt papper till skrivaren på 80 gram.
Om du har råd kan såklart använda 425 gram eller 640 gram. Akvarellpapperet är då mer som en kartong, vilket blir en helt annan upplevelse att måla på. Inte minst för att det går åt jättemycket pigment.
Sedan kommer akvarellpapper med olika sorters gräng – olika ytstrukturer. Jag använder nästan bara grov gräng eftersom det papperet och jag samarbetar bäst. Det kommer med små gropar, vilket de som målar fotografiskt inte alls tycker om.
Även om jag inte alls trivs med satäng, papper med nästan ingen struktur, så är det intressant att måla exakt samma motiv på olika papper för att se hur det blir.
Det bästa är att prova olika 300 grams-papper. Kolla vad du gillar och hur papperet beter sig utifrån din målarstil. När du väl hittat ”ditt” papper – håll inte på och byt fram och tillbaka, för då tappar du en del av känslan för ditt eget måleri.
Sen kan man såklart experimentera lite. Jag har provat stenpapper, bara för att det är kul och knasigt. Det är vad det låter som. Ett papper som till 80 procent består av kalciumkarbonat, vilket betyder kalksten, krita och marmor. Stenpapper suger inte åt sig minsta lilla vatten. Det ligger platt (likt en sten) och bucklar sig ingenting. Eftersom det inte drar åt sig vatten måste det också ligga blickstilla tills det torkar av sig själv.
Jag har sett flera konstnärer göra jättehärliga blommor och intressanta abstrakta tavlor på stenpapper. Så det går att göra roliga saker. Men det går absolut inte att måla på som på ett akvarellpapper.
Det roligaste jag har använt stenpapper till är att bara skvätta. Sedan låta det torka. Och därefter doodla. Alltså att klottra med en penna efteråt för att se vad jag hittar i form av fiskar, fåglar eller annat.
Dyrt papper inte alltid dyrt
Innan jag åkte iväg till min allra första akvarellkurs hade jag aldrig använt tjockare akvarellpapper. I inbjudan till kursen stod det att vi skulle ha med ett helark Arches 300 gram.
Ett helark? De kostade ju bortåt hundra kronor då, vilket jag fram till då hade tyckt var alldeles för mycket pengar att lägga på ett enda papper. Men jag köpte ett och tog med det.
Det första vi gjorde på kursen var att riva det i småbitar. Vi halverade och halverade det igen.
Jag började med att måla på en pappersbit som kanske var 8×8 centimeter. En färgklutt här, en klutt där. Vad händer om jag droppar i vatten där? Eller om jag droppar i mer när jag nyss var?
När vi fyllt den första fyrkanten, och den hade torkat, fick vi vända på papperet och måla på baksidan.
Helt plötsligt räckte helarket i evigheter.
Där lärde jag mig att det är bättre att köpa ett bra papper och måla i ett mindre format, än att måla stora tavlor på dåligt akvarellpapper. Det första gör att du har en chans att lära dig uppskatta akvarellmålandet. Det senare gör dig bara arg och frustrerad eftersom det är papperet som styr dig.
Billiga papper är bra för att provblanda färger så att du får den nyans du vill ha. De passar även om du krokimålar med akvarellfärger, då det mest gäller att fånga en kropp. Då spelar papperet mindre roll eftersom det är träningen du är ute efter.
Och när du skissar passar blädderblock eller brunpapper bra. Då handlar det mer om att bli av med hämningarna och få till snabba linjer, än att skapa en tavla. Där är processen det viktiga, inte slutresultatet.
Hitta ditt färgmärke och håll dig till det
Du hittar akvarellfärger lite överallt. I leksaksaffärer och hobbybutiker. Till en början tänkte jag även här att det säkert inte var någon större skillnad på färger av studentkvalitet och konstnärskvalitet. Färg som färg, trodde jag.
Det visade sig snart att de billigare tuberna innehåller mer fyllnadsmassa än pigment. Därför blir tavlorna bleka och tråkiga och det är svårt att få upp någon kapow-faktor på dem.
Jag har fortfarande kvar några av de första tuberna jag köpte och får kämpa med dem för att det ska bli något.
Visst skulle jag kunna kasta de billiga färgerna, men jag använder dem tills de är slut. Det är ändå någon som har tillverkat dem och lagt ner tid och kärlek i tuben.
En annan fördel med akvarellfärg av konstnärskvalitet är att färgen räcker längre. Det går åt mycket mindre av de tuberna för att få samma färg.
Sedan finns det olika märken, såklart.
Under åren har jag blandat hejvilt med färger. Jag har köpt med akvarellfärg under resor till Irland, Tyskland och Japan. Det har blivit en mishmash i min färglåda, vilket iochförsig är kul. Men det finns även några dåliga sidor av detta.
Nyligen försökte jag använda en paynes grey (gråblå nyans) ihop med en rå sienna (jordfärg i gult). Allt blev bara brunt. Grannen på konstkursen däremot fick till en jättefin grön färg, för att hon använde helt andra märken.
Har du väl lärt dig att det blir en jättefin grön färg när du blandar paynes grey ihop med en rå sienna, och så byter tillverkare, då är din kunskap helt väck.
Därför är min rekommendation att oavsett vilket märke du väljer, håll dig till det så att kunskapen om just dina färger kan sätta sig.
Skruttiga penslar funkar perfekt
Ett annat tips jag fick under min allra första akvarellkurs var att köpa en billig och stor pensel. Så jag köpte en pensel som var tre centimeter bred för 40 kronor. Givetvis var det hur obekvämt som helst att måla med den, när jag trodde att jag skulle använda en pyttepensel. Men det tog inte lång tid innan jag förstod att det både blev roligare och bättre med större penslar.
Penslar är ett område där akvarellkonstnärer kan spara pengar i början (tycker jag). Tids nog kan du byta upp dig till bättre penslar som håller mycket vatten.
Till att börja med är det bra att veta att du kanske inte alls behöver en pensel. Du kan använda nästan vad som helst.
På en kurs i experimentellt akvarellmåleri fick vi laborera och använda sånt vi tyckte var roligt att måla med. Så det blev tandborstar, sugrör, grenar från trädgården och svampar. Tvättsvampar, alltså, inte skogssvampar – men det går säkert att måla med såna också.
I min målarlåda finns till exempel följande ”penslar”:
- pipett
- silkespapper
- bubbelplast
- wellpapp
- nät av plast
- en flugsmälla
- träklossar i alla möjliga former
- palettknivar
- salt av olika grovlekar
- plastfolie
- och såklart ett antal penslar.
Akvarellmålande i ett nötskal
- Köp bra papper redan från början. Måla i mindre storlekar om du tycker det blir dyrt.
- Satsa på bra färger, gärna från en enda tillverkare.
- Gällande penslar, använd vad som helst. Om du vill använda en riktig pensel, tänk på att det blir roligare med en större. Är du nybörjare är det helt okej med en billig variant.
Min senaste kurslärare sa:
”Måla alltid med en pensel som känns för stor.”
Anna Törnquist